"Blev målis för jag hade dålig kondis"
Är det någon som drar en dålig ordvits i omklädningsrummet, då är oddsen låga på att det är målvakten Alexander Nadj som är avsändare. Han kommer från Göteborg, och bor fortfarande där, trots att han spelar fotboll i Växjö. För några år sedan satt han på bänken i allsvenskan, med det är först nu han anser sig vara mogen uppgiften som väntar.
- Jag förstod att jag skulle kunna livnära mig på det att spela fotboll när jag fick mitt A-kontrakt med IFK Göteborg när jag var 18 år. Men det var först när jag inte fick kvar i IFK Göteborg, två år senare, som jag bestämde mig för att faktiskt bli fotbollsspelare. Det var nog lite så att jag ville bevisa för dem att de hade fel.
Är det sådant som driver dig? Är ”respekt” och ”revansch” ord som är viktiga? - Nej inte alls egentligen. Jag är inte sådan, utan jag är mer en sån som tar det som det kommer. Jag är såklart seriös med det jag gör och jag behåller fokus, men jag tror snarare att det låser sig om man är tuff och hård. Jag tar mig hellre fram med en glimt i ögat.
Har du alltid varit målvakt? - Nej jag började som utespelare. Men jag rasade från forward via yttermittfältare och högerback till målvakt, haha...
Sen var det väl någon som sa ”Vem är längst? Nadj du är ju lång, du skulle kunna vara målvakt”. Och så hade jag kass kondition. Jag var ju blå i ansiktet när jag sprang runt där på planen, så jag blev målis, haha…
Hade du direkt en fallenhet för målvaktsrollen?- Ja det tycker jag. Jag är ju orädd och sen tycker jag om att synas. Som utespelare är du ju lite av en i mängden, men jag ville sticka ut. Det gör man ju onekligen som målvakt.
Som person tar du plats i laget om du är målis. Det är ju ingen hemlighet.
Har du alltid varit sådan? - Jag har alltid haft lätt att komma in i grupper. Men jag är inte den som ställer mig upp och skriker att ”det ska vara si eller så”. Jag vrålar inte och gormar utanför planen på samma sätt som jag gör på planen. Det ligger väl lite i målvaktsrollen att utstråla säkerhet, och det kan man ju göra utan att skrika.
Är du självsäker? - Ja det tycker jag. Men det är tyvärr många som tror att jag är lite kaxig och har världens självförtroende. Min tjej har berättat att första gången hon såg mig vågade hon inte gå fram och prata med mig för att jag verkade ”stroppig”. Men så är du ju såklart inte. Jag är nog en helt vanlig kille. Fast med ett konstigt jobb.
Är du förresten göteborgare i ordets rätta bemärkelse? - Om det handlar om ordvitsar är jag helt ok faktiskt. Och okej då, jag skrattar åt göteborgshumor, det gör jag onekligen. Även om jag måste erkänna att den är rätt torr.
Vad gör du när du inte spelar fotboll? - Jag åker tåg… jag bor ju inte i Växjö. Jag och tjejen bor kvar i Göteborg. Nu har ju Östers IF varit juste och låter mig pendla, annars hade jag ju flyttat.
Men det är ju sex timmar på tåg, om dagen!- Ja det är ju sjukt egentligen men jag hade väl ändå bara suttit på stan och druckit kaffe om jag inte tränat, så det funkar. Jag kan ju säga att jag har sett varenda tv-serie som finns. ”Sopranos” och ”Entourage” och allt vad de heter. Och här snackar vi inte avsnitt och säsonger, vi snackar hela serier.
Vad har du för mål med din fotboll? Vad drömmer du om? - Först och främst vill jag bevisa att jag håller i allsvenskan. Sen får man se vad det kan leda till, om det visar sig att jag gör det. Det hade ju varit väldigt kul med några år utomlands. Jag tror att det är stor skillnad jämfört med Sverige. Jag har kompisar som spelar utomlands och de ger en bild av att det är mycket tuffare. Nästan som en fabrik liksom. Inte så vänskapligt som i Sverige.
Vad ska du göra efter karriären? - Jag har ju bara varit fotbollsspelare hela mitt liv så jag kan ju inget annat… men jag som alla andra har ju den barnsliga tron på att jag ska bli proffs och tjäna miljoner och sen inte behöva arbeta. Visst är det en skrämmande tanke att inte veta vad som händer sen, men som målvakt har jag kanske lite fler år tills jag pensioneras så jag tänker inte så mycket på det.
Om vi backar bandet lite. Hur var du i skolan Nadj? - Jag hade lätt för mig och jag var seriös. Det är nog min personlighet att alltid göra mitt bästa. Jag skämdes nästan om jag inte hade pluggat till ett prov.
Men det var aldrig aktuellt med en akademisk bana?- Nej, jag fick ju ganska tidigt ett fotbollskontrakt. Så jag har hela tiden trott på mig som fotbollsspelare. Även om jag inte har tjänat så mycket i alla klubbar jag varit i, så har jag alltid trott på att jag ska kunna livnära mig på att spela boll.
Är du en vinnarskalle? - Nja, jag vill ju vinna. Men absolut inte till vilket pris som helst. Det är klart att jag inte gillar att förlora men det är inte hela världen om det inte går vägen. Det kan jag jobba lite med det kanske, men samtidigt kan man ju inte klistra på en egenskap bara för att det ska se bra ut.
Är du en grubblare? - Ja lite grann är jag nog det. Tänker ofta ”tänk om…”. Och det gäller inte bara fotbollen, jag är sådan när det gäller det mesta. Men jag har blivit bättre på att lägga undan det som hänt.
En konkret fråga. Hur går det för Östers IF 2013? - Vi ska bli topp 12. Vi har inga världsstjärnor, men det tror jag är bra. Det kan vara svårt att få ihop ett sådant lag. Vi är ett kollektiv, en maskin. Vi lever på att vi är en stark grupp. Vi har en grym vinnarkultur. Jag har ju inte förlorat många matcher med Östers IF.
Nej så är det ju. Kan du förresten någonstans känna att du tvivlar på dig själv? Du fick ju knappt röra bollen förra året om man är lite elak. - Jag förstår absolut den infallsvinkeln. Jag stod sysslolös långa stunder under 2012. Men jag känner ändå att jag faktiskt bidrog till att det var så också. Genom att utstråla säkerhet, gjorde jag andra bättre också. Jag är inte direkt orolig inför 2013 och allsvenskt spel.
Känner du dig som en allsvensk målvakt? - Ja det gör jag. Nu har jag inte spelat någon allsvensk match, men jag känner mig redo. Till skillnad från för 4-5 år sedan när jag satt på bänken. Då tänkte jag ”får jag hoppa in nu skiter jag på mig”. Då ville jag knappast spela. Men nu känns det mer ”jaha, var det inte värre”. Det kommer nog gå bra.
Text: Marcus Sjöholm.
Är det någon som drar en dålig ordvits i omklädningsrummet, då är oddsen låga på att det är målvakten Alexander Nadj som är avsändare. Han kommer från Göteborg, och bor fortfarande där, trots att han spelar fotboll i Växjö. För några år sedan satt han på bänken i allsvenskan, med det är först nu han anser sig vara mogen uppgiften som väntar.
- Jag förstod att jag skulle kunna livnära mig på det att spela fotboll när jag fick mitt A-kontrakt med IFK Göteborg när jag var 18 år. Men det var först när jag inte fick kvar i IFK Göteborg, två år senare, som jag bestämde mig för att faktiskt bli fotbollsspelare. Det var nog lite så att jag ville bevisa för dem att de hade fel.
Är det sådant som driver dig? Är ”respekt” och ”revansch” ord som är viktiga?
- Nej inte alls egentligen. Jag är inte sådan, utan jag är mer en sån som tar det som det kommer. Jag är såklart seriös med det jag gör och jag behåller fokus, men jag tror snarare att det låser sig om man är tuff och hård. Jag tar mig hellre fram med en glimt i ögat.
Har du alltid varit målvakt?
- Nej jag började som utespelare. Men jag rasade från forward via yttermittfältare och högerback till målvakt, haha...
Sen var det väl någon som sa ”Vem är längst? Nadj du är ju lång, du skulle kunna vara målvakt”. Och så hade jag kass kondition. Jag var ju blå i ansiktet när jag sprang runt där på planen, så jag blev målis, haha…
Hade du direkt en fallenhet för målvaktsrollen?
- Ja det tycker jag. Jag är ju orädd och sen tycker jag om att synas. Som utespelare är du ju lite av en i mängden, men jag ville sticka ut. Det gör man ju onekligen som målvakt.
Som person tar du plats i laget om du är målis. Det är ju ingen hemlighet.
Har du alltid varit sådan?
- Jag har alltid haft lätt att komma in i grupper. Men jag är inte den som ställer mig upp och skriker att ”det ska vara si eller så”. Jag vrålar inte och gormar utanför planen på samma sätt som jag gör på planen. Det ligger väl lite i målvaktsrollen att utstråla säkerhet, och det kan man ju göra utan att skrika.
Är du självsäker?
- Ja det tycker jag. Men det är tyvärr många som tror att jag är lite kaxig och har världens självförtroende. Min tjej har berättat att första gången hon såg mig vågade hon inte gå fram och prata med mig för att jag verkade ”stroppig”. Men så är du ju såklart inte. Jag är nog en helt vanlig kille. Fast med ett konstigt jobb.
Är du förresten göteborgare i ordets rätta bemärkelse?
- Om det handlar om ordvitsar är jag helt ok faktiskt. Och okej då, jag skrattar åt göteborgshumor, det gör jag onekligen. Även om jag måste erkänna att den är rätt torr.
Vad gör du när du inte spelar fotboll?
- Jag åker tåg… jag bor ju inte i Växjö. Jag och tjejen bor kvar i Göteborg. Nu har ju Östers IF varit juste och låter mig pendla, annars hade jag ju flyttat.
Men det är ju sex timmar på tåg, om dagen!
- Ja det är ju sjukt egentligen men jag hade väl ändå bara suttit på stan och druckit kaffe om jag inte tränat, så det funkar. Jag kan ju säga att jag har sett varenda tv-serie som finns. ”Sopranos” och ”Entourage” och allt vad de heter. Och här snackar vi inte avsnitt och säsonger, vi snackar hela serier.
Vad har du för mål med din fotboll? Vad drömmer du om?
- Först och främst vill jag bevisa att jag håller i allsvenskan. Sen får man se vad det kan leda till, om det visar sig att jag gör det. Det hade ju varit väldigt kul med några år utomlands. Jag tror att det är stor skillnad jämfört med Sverige. Jag har kompisar som spelar utomlands och de ger en bild av att det är mycket tuffare. Nästan som en fabrik liksom. Inte så vänskapligt som i Sverige.
Vad ska du göra efter karriären?
- Jag har ju bara varit fotbollsspelare hela mitt liv så jag kan ju inget annat… men jag som alla andra har ju den barnsliga tron på att jag ska bli proffs och tjäna miljoner och sen inte behöva arbeta. Visst är det en skrämmande tanke att inte veta vad som händer sen, men som målvakt har jag kanske lite fler år tills jag pensioneras så jag tänker inte så mycket på det.
Om vi backar bandet lite. Hur var du i skolan Nadj?
- Jag hade lätt för mig och jag var seriös. Det är nog min personlighet att alltid göra mitt bästa. Jag skämdes nästan om jag inte hade pluggat till ett prov.
Men det var aldrig aktuellt med en akademisk bana?
- Nej, jag fick ju ganska tidigt ett fotbollskontrakt. Så jag har hela tiden trott på mig som fotbollsspelare. Även om jag inte har tjänat så mycket i alla klubbar jag varit i, så har jag alltid trott på att jag ska kunna livnära mig på att spela boll.
Är du en vinnarskalle?
- Nja, jag vill ju vinna. Men absolut inte till vilket pris som helst. Det är klart att jag inte gillar att förlora men det är inte hela världen om det inte går vägen. Det kan jag jobba lite med det kanske, men samtidigt kan man ju inte klistra på en egenskap bara för att det ska se bra ut.
Är du en grubblare?
- Ja lite grann är jag nog det. Tänker ofta ”tänk om…”. Och det gäller inte bara fotbollen, jag är sådan när det gäller det mesta. Men jag har blivit bättre på att lägga undan det som hänt.
En konkret fråga. Hur går det för Östers IF 2013?
- Vi ska bli topp 12. Vi har inga världsstjärnor, men det tror jag är bra. Det kan vara svårt att få ihop ett sådant lag. Vi är ett kollektiv, en maskin. Vi lever på att vi är en stark grupp. Vi har en grym vinnarkultur. Jag har ju inte förlorat många matcher med Östers IF.
Nej så är det ju. Kan du förresten någonstans känna att du tvivlar på dig själv? Du fick ju knappt röra bollen förra året om man är lite elak.
- Jag förstår absolut den infallsvinkeln. Jag stod sysslolös långa stunder under 2012. Men jag känner ändå att jag faktiskt bidrog till att det var så också. Genom att utstråla säkerhet, gjorde jag andra bättre också. Jag är inte direkt orolig inför 2013 och allsvenskt spel.
Känner du dig som en allsvensk målvakt?
- Ja det gör jag. Nu har jag inte spelat någon allsvensk match, men jag känner mig redo. Till skillnad från för 4-5 år sedan när jag satt på bänken. Då tänkte jag ”får jag hoppa in nu skiter jag på mig”. Då ville jag knappast spela. Men nu känns det mer ”jaha, var det inte värre”. Det kommer nog gå bra.
Text: Marcus Sjöholm.
