Krönika: Fotbollen kan vara rättvis
Så från och med i måndags då Öster hade hemmapremiär mot Helsingborg var Allsvenskan igång på allvar. Ja, alltså - det kändes så iallafall. Jag var själv på plats på Grimsta IP för en vecka sedan, men i den brutala ärlighetens namn var det inte mycket i den matchen som kändes som en allsvensk premiär. Det kändes mer som... en premiär på Grimsta IP. Don’t get me wrong som Chrissie Hynde i Pretenders deklarerar, det är absolut inget fel med vare sig Brommapojkarna eller Grimsta IP. Men ändå. En allsvensk hemmapremiär på Myresjöhus Arena är trots allt en allsvensk hemmapremiär på Myresjöhus Arena.
En av hemmapremiärens snackisar var publiksiffran. Strax över 7000 är i mina ögon godkänt, men absolut inte mycket mer än så. En match av den digniteten bör vara betydligt närmare - om inte tillochmed över - femsiffrigt. Man skulle kunna ursäkta sig med att vissa andra allsvenska lag hade publiksiffror i nivå med vad vi hade i premiären i Superettan på Värendsvallen förra året, men det spelar ingen roll. Vi är Östers IF och behöver ingen annan referensram än vår egen. Inga andra förutsättningar än våra egna.
Vår före detta tränare - nu då Helsingborgs tränare - Roar Hansen pratade efter vår hemmapremiär om att han inte kunde “lipa över resultatet i efterhand” och detsamma gäller faktiskt den här diskussionen om publiksiffran. Men jag tror och hoppas att lagets insats mot Helsingborg blir en snackis i Växjö. Stadens Öster var en underdog som slet, rev och kämpade i 90 minuter plus tillägg och om inte sådant i längden belönar sig i form av mer publik så vet jag inte vad som annars skulle kunna göra det. Marknadsföring av matcherna i all ära, men i slutändan är det ändå alltid det som vårt lag presterar på planen som avgör om folk anser det vara värt att se skådespelet på plats.
Och som sagt - skådespelet på plats var värt att betrakta. Allt eftersom matchen pågick vann vi allt fler andrabollar, fick mer och mer att säga till om och tack vare att Helsingborg inte helt lyckades döda matchen med sin fina inledning så gav det till sist en poäng tack vare ett mål i slutminuterna. Ett mål som för övrigt samtliga tre inhoppare var i högsta grad delaktiga i: Bojanic som förser Nurkic med en fin boll, som följs av - kanske det viktigaste delen - ett direktinlägg med dennes känsliga vänsterfot. Inlägget når Velics panna, en väl avvägd nick fram till Pinones-Arce och resten är historia. Skön sådan. Och ni som vill ha en perfekt avvägd rapport om resten av matchen hittar den givetvis här på hemsidan.
Lika skönt var det inte efter matchen när man skulle avnjuta den i SVT:s Fotbollskväll. Det var i sanning en plåga att behöva sitta och vrida sig framför TV:n över Djurgården - Mjällby och att ännu en idiot lyckats döda ännu en match, och därmed också lyckats fylla majoriteten av Fotbollskväll med något annat än fotboll. Hur ska man komma tillrätta med det här? Är det bara dålig supporterkultur eller är det något annat?
Det ÄR dålig supporterkultur. Varje gång supportrar bryter mot de spelregler man har att rätta sig efter så är det dålig supporterkultur. Älskar man sitt lag vill man aldrig skada det. Har man något problem med sin förening så tar man det vid sidan av planen, utanför matchen, utanför adrenalinets påverkan. Det måste varje supportergruppering med någon form av självaktning inse.
Och jag önskar att jag kunde garantera att vi aldrig ska få uppleva något sådant här i Växjö - men det kan jag faktiskt inte. Jag vet att vi har en supporterförening i East Front som jobbar hårt med de här frågorna och som resultat kan uppvisa att Öster har bland de minsta (om inte allra minst) antal bötestillfällen av alla svenska fotbollslag med etablerade supportergrupper. Men ändå, väldigt ofta är personer som missköter sig på en fotbollsarena inte kända av andra supportrar, och därför har man inte “koll” på dem. Detta då stämningen som uppstår under heta matcher lockar folk som har en annan agenda än att njuta av fotbollskultur. Det är fakta. Så om vi ska lyckas fortsätta hålla sånt här borta från vår egen förening måste vi alla - från arrangör till supporter - också fortsätta hjälpas åt.
Men nog om det - vi måste ju bara avsluta den här krönikan positivt och i fotbollens tecken. Så jag ger er ett namn på en högerback: Stefan Karlsson. Den ursprunglige Växjö Norra-grabben som petades av Emil Krafth i Superettan 2011, och som kom tillbaka som vinnare i Superettan 2012. I Allsvenskan 2013 i måndags satt Emil Krafth på bänken i Helsingborg och Stefan Karlsson var planens bästa spelare i Östers IF.
Och så säger folk att fotbollen inte kan vara rättvis.
Text: Tobias Croby
Foto: Andreas Nilsson, bilderna.it
Så från och med i måndags då Öster hade hemmapremiär mot Helsingborg var Allsvenskan igång på allvar. Ja, alltså - det kändes så iallafall. Jag var själv på plats på Grimsta IP för en vecka sedan, men i den brutala ärlighetens namn var det inte mycket i den matchen som kändes som en allsvensk premiär. Det kändes mer som... en premiär på Grimsta IP. Don’t get me wrong som Chrissie Hynde i Pretenders deklarerar, det är absolut inget fel med vare sig Brommapojkarna eller Grimsta IP. Men ändå. En allsvensk hemmapremiär på Myresjöhus Arena är trots allt en allsvensk hemmapremiär på Myresjöhus Arena.
En av hemmapremiärens snackisar var publiksiffran. Strax över 7000 är i mina ögon godkänt, men absolut inte mycket mer än så. En match av den digniteten bör vara betydligt närmare - om inte tillochmed över - femsiffrigt. Man skulle kunna ursäkta sig med att vissa andra allsvenska lag hade publiksiffror i nivå med vad vi hade i premiären i Superettan på Värendsvallen förra året, men det spelar ingen roll. Vi är Östers IF och behöver ingen annan referensram än vår egen. Inga andra förutsättningar än våra egna.
Vår före detta tränare - nu då Helsingborgs tränare - Roar Hansen pratade efter vår hemmapremiär om att han inte kunde “lipa över resultatet i efterhand” och detsamma gäller faktiskt den här diskussionen om publiksiffran. Men jag tror och hoppas att lagets insats mot Helsingborg blir en snackis i Växjö. Stadens Öster var en underdog som slet, rev och kämpade i 90 minuter plus tillägg och om inte sådant i längden belönar sig i form av mer publik så vet jag inte vad som annars skulle kunna göra det. Marknadsföring av matcherna i all ära, men i slutändan är det ändå alltid det som vårt lag presterar på planen som avgör om folk anser det vara värt att se skådespelet på plats.
Och som sagt - skådespelet på plats var värt att betrakta. Allt eftersom matchen pågick vann vi allt fler andrabollar, fick mer och mer att säga till om och tack vare att Helsingborg inte helt lyckades döda matchen med sin fina inledning så gav det till sist en poäng tack vare ett mål i slutminuterna. Ett mål som för övrigt samtliga tre inhoppare var i högsta grad delaktiga i: Bojanic som förser Nurkic med en fin boll, som följs av - kanske det viktigaste delen - ett direktinlägg med dennes känsliga vänsterfot. Inlägget når Velics panna, en väl avvägd nick fram till Pinones-Arce och resten är historia. Skön sådan. Och ni som vill ha en perfekt avvägd rapport om resten av matchen hittar den givetvis här på hemsidan.
Lika skönt var det inte efter matchen när man skulle avnjuta den i SVT:s Fotbollskväll. Det var i sanning en plåga att behöva sitta och vrida sig framför TV:n över Djurgården - Mjällby och att ännu en idiot lyckats döda ännu en match, och därmed också lyckats fylla majoriteten av Fotbollskväll med något annat än fotboll. Hur ska man komma tillrätta med det här? Är det bara dålig supporterkultur eller är det något annat?
Det ÄR dålig supporterkultur. Varje gång supportrar bryter mot de spelregler man har att rätta sig efter så är det dålig supporterkultur. Älskar man sitt lag vill man aldrig skada det. Har man något problem med sin förening så tar man det vid sidan av planen, utanför matchen, utanför adrenalinets påverkan. Det måste varje supportergruppering med någon form av självaktning inse.
Och jag önskar att jag kunde garantera att vi aldrig ska få uppleva något sådant här i Växjö - men det kan jag faktiskt inte. Jag vet att vi har en supporterförening i East Front som jobbar hårt med de här frågorna och som resultat kan uppvisa att Öster har bland de minsta (om inte allra minst) antal bötestillfällen av alla svenska fotbollslag med etablerade supportergrupper. Men ändå, väldigt ofta är personer som missköter sig på en fotbollsarena inte kända av andra supportrar, och därför har man inte “koll” på dem. Detta då stämningen som uppstår under heta matcher lockar folk som har en annan agenda än att njuta av fotbollskultur. Det är fakta. Så om vi ska lyckas fortsätta hålla sånt här borta från vår egen förening måste vi alla - från arrangör till supporter - också fortsätta hjälpas åt.
Men nog om det - vi måste ju bara avsluta den här krönikan positivt och i fotbollens tecken. Så jag ger er ett namn på en högerback: Stefan Karlsson. Den ursprunglige Växjö Norra-grabben som petades av Emil Krafth i Superettan 2011, och som kom tillbaka som vinnare i Superettan 2012. I Allsvenskan 2013 i måndags satt Emil Krafth på bänken i Helsingborg och Stefan Karlsson var planens bästa spelare i Östers IF.
Och så säger folk att fotbollen inte kan vara rättvis.
Text: Tobias Croby
Foto: Andreas Nilsson, bilderna.it
