"Min pappa är italienare och har lärt mig att man inte alltid ska hålla käften."
Foto: Bilderna.it
Killen som i tidig ålder inte vågade köra sitt allra bästa för rädslan att hans vänner inte skulle låta honom vara med. Killen som redan i 14-årsåldern gjorde tunnlar på division 6-spelare och som måste jobba bort viljan att hellre göra fem snygga mål än sex fula. Möt Jonathan Levi, 21, om vägen till Östers IF.
Glumslöv, ett litet samhälle mellan Helsingborg och Landskrona var platsen Jonathan Levi växte upp på. Relativt tidigt insåg Jonathan att han hade talang, dock med vissa problem.
– Jag var grym när jag var 10-11 år. Klasskamrater har sagt till mig att man inte kunde göra någonting emot mig. Jag insåg inte det själv så tidigt. Det dog ut lite, det var en liten by, man hade bara kompisar där. Vi var ungefär 10 killar i min ålder som bodde där och som umgicks. Vi lirade ofta spontanfotboll, men jag vågade aldrig göra mitt bästa. Dribblade jag av allihop ville inte de vara vän med mig. Jag var rädd för det. Det är någonting jag har märkt i efterhand. Det är synd, hade jag kört på där hade det kanske gått ännu snabbare.
Trots några provspel med ungdomslag i Landskrona BoIS valde Levi som 14-åring att börja spela för Glumslövs FF i division 6. Att få chansen att spela A-lagsfotboll i så tidig ålder var något han uppskattade.
– Det blir annorlunda helt plötsligt. Från att ha varit jag och en till från P14 som varit riktigt bra, kom vi upp i A-laget. Där fick man en kommentar om man gjorde fel, en smäll om man tog för lång tid på sig. Man lärde sig tänket i A-lagsfotboll rätt snabbt. Det handlar mer om att vinna än att spela fint. Division 5-fotboll är kanske inte den finaste. Man lärde sig miljön i en A-lagstrupp.
Flyttlasset skulle gå de få milen till Helsingborg, till kvartersklubben Eskilsminne IF på natursköna idrottsplatsen Harlyckans IP. Med storebror på plats i den gulblå-randiga klubben blev valet naturligt.
– Jag åkte ur division 5 när jag började gymnasiet. Sen gick jag till Eskilsminne i division 2, där min storebror också spelade, och provspelade där med J-laget. Min pappa är italienare och har lärt mig att man inte alltid ska hålla käften. Så jag tog tag i det och frågade om jag fick träna med A-laget. Jag ville testa och tyckte jag hade kvalitet till det. Jag fick träna med A-laget i 1-1,5 månad. Med facit i hand var det lite tur.
Trots framåtandan och den italienska mentaliteten blev det bara en start på 2,5 år och endast några enstaka inhopp. Trots en frustrerande tid i en fotbollsspelares kanske viktigaste fas av utveckling, är Levi idag glad att han blev petad. Lärdomen om att varje träning räknas, att hela tiden vilja visa sig från sin bästa sida är något som har stärkt honom. De enstaka inhoppen fortsatte under våren 2015, bland annat fick han speltid på Myresjöhus Arena när Öster slog Eskilsminne med 4-1. På sommaren skulle karriären kicka igång i ett högre tempo.
– Jag bad om en utlåning och då blev det Helsingborgs Akademilag som låg i division 2. De gjorde sitt U-19 till ett division 2-lag. Jag hade bland annat Erik Edman och Sven Andersson som tränare, bara det gjorde en hel del. Henrik Larsson var i A-laget. Det var stora namn. I division 2-laget gjorde jag åtta matcher och sju mål från en innermittfältsposition. Det tycker jag själv låter ganska bra. Sen blev jag kallad tillbaka till Eskilsminne lagom till hemmamatchen mot Öster på hösten. Jag spelade 90 minuter där och jag fick spela alla sista fem matcherna.
Efter säsongen 2015 blev det träning med Helsingborgs A-lag och Levi skulle få ett namnstarkt tränarstab bakom sig.
– Efter säsongen fick jag chansen att träna med Helsingborgs A-lag en månad, vilket var väldigt roligt. Jag fick mycket beröm och jag kände att de verkligen menade det, det var inte bara för att jag var ung eller provspelare. Jag träffade spelarna i A-laget både på och utanför planen och de kunde gå fram och säga: ”Riktigt bra träning idag, det är sjukt om du inte får ett avtal”. Då tänkte jag: ”Fan vad gott, jag har krigat mig fram till detta”. Jag fick dock inget avtal. Henke ville att jag skulle träna med dem fram till mars när säsongen började, sen skulle jag tillhöra division 2-laget. Då hade jag gjort resultat i division 2 och spelat i division 1. Då visste jag att det var stor skillnad mellan tvåan och ettan. Jag tror att det är det största steget att ta. Jag kände; "Varför kan jag inte spela här?" Men det blev Landskrona istället. Den assisterande tränaren ringde mig och kollade läget, jag provspelade en vecka och fick kontrakt.
Östers IF och Landskrona BoIS var båda topptippade inför division 1-säsongen 2016. Det är också två föreningar med anrik historia där det finns press utifrån. BoIS blev första föreningen Levi spelade i där det fanns en röststark publik.
– Det blev helt annat. Precis som Öster är Landskrona en gammal storklubb som har varit framgångsrik, och fortfarande är det, men inte på samma nivå tyvärr. I Eskilsminne hade vi knappt 200 personer på våra matcher. Där kom man ut och hade 2000, man hade fans som stod och skrek. Försäsongen var inga problem, bara att köra på. Det kändes bra och jag fick min favoritposition som offensiv mittfältare i ett 4-2-3-1 system. Men när serien drog igång var man inte helt beredd på det. Det är en fin arena och en anrikt lag. Det tog några omgångar innan man kom in i det. Det är någonting jag har lärt mig nu, det gäller att komma in i det direkt. Det blev bättre och bättre för varje match och man lärde sig hantera allt kring fansen. I Landskrona säger publiken verkligen till om någonting är fel. Jag tycker det var jättehärliga människor. I och med att jag är uppväxt utanför Landskrona hade jag polare som kände folk i klacken. Vi var hårt pressade, men man lärde sig hantera det.
För Levi och BoIS slutade säsongen på en tredjeplats och inför säsongens sista match, nere i Skåne där regnet öste ner, möttes just BoIS och Öster. Levi visste redan innan att detta kunde vara hans nya klubb. För en då 20- årig kille som skulle flytta hemifrån var det nya klubbvalet ett svårt beslut och det var många tankar som for genom huvudet.
– Det gick snabbt för er, men det tog lång tid för mig. Jag bodde med familjen därnere. De klubbar som jag var i kontakt med behövde jag flytta hemifrån för. Jag var tvungen att väga in speltid och annat, det var mycket i tankarna. Man hör många som tar snedsteg, oftast väljer folk en klubb på för hög nivå. Det tog en månad ungefär. Det var lite kontakt inför sista matchen, spelarna i Landskrona höll på att jävlas lite ”Var ska du?”, ”Är detta din nya lagkamrater”, sa de efter matchen. Sånt där påbörjas alltid lite innan.
Foto: Bilderna.it
Acklimatiseringen till den nya klubben har gått bra och i den interna skytte- och assistligan ligger Jonathan i topp. Rent resultatmässigt har det gått lite knackigt där bra prestationer blandats med mindre bra. I förlustmatchen mot Husqvarna FF erkänner Levi att laget inställningsmässigt inte var på topp.
– Det är någonting man måste jobba på. Det är tyvärr många som har problem med det, bara kolla de stora professionella spelarna. När Sverige möter Irland tror alla att Sverige ska vinna, men det blir 1-1 och man har ett skott som var självmål. I Landskrona var vi sådana. Så fort Öster tappade poäng, gjorde vi likadant. Vi vann mot Malmö FF, men vi förlorade mot Husqvarna båda gångerna. Jag förstår det mer där, vi var duktiga individuellt. Här är vi mer ett lag och det ska inte hända. Nu har det bara hänt en gång och jag tror och hoppas att det inte händer fler gånger.
Text: Victor Laag
Fem snabba med Levi
Vad tycker du om staden Växjö?
– Det känns bra. Jag har inte haft möjlighet att kolla runt överallt. Det här med Arenastaden är fräckt. Helsingborg är fint och nya arenan där, men allting här. Det slår det därnere. Jag gillar Växjö som stad och jag tror jag kommer tycka om den mer och mer för varje dag.
Vad gör du en ledig dag?
– Nu när man bor själv och inte alla polare i närheten är man mer hemma och spelar tv-spel. Vi har grym sammanhållning i laget. Imorgon ska jag och Andreasson till frisören. Vi försöker göra grejer. Vi sätter oss på ett kafé någonstans. När jag var nere i Helsingborg någon gång, gick de andra på bio ihop. Jag gillar musik och jag gillar att dansa.
Vem är mest fåfäng?
– Jag ligger själv högt upp. Jag och Andreasson kollar oss i spegeln inför matcher. Sen gillar jag kläder. Johannesson är ett jäkel på kläder också. Vi har skjortfredag och idag körde han hattfredag.
DJ i omklädningsrummet?
– Jag där också. Shaze sa till mig idag ”Put on the music, we going to the gym, you`re the DJ”.
Hörs mest?
– Johannesson. Crona har en hög stämma. När han väl säger något så låter det högt. Elmin snackar med allt och alla. Han snackar hela tiden. Helt plötsligt får man en kommentar när man är på andra sidan rummet.
Leder bötesligan?
– Pavic och Elmin. Det är såpass mycket regler. Man måste vara vaken hela tiden, Elmin är en jäkel på att sätta dit en.
Vad betyder ordet mysigt för dig?
– Haha, ja du! Mycket, mycket. Jag har vissa perioder där jag säger mycket grejer. Mysigt kom nu upp. Man gör lite mysiga grejer. Man glider förbi ett motståndare på ett ”Iniesta-sätt”. Man myser sig förbi. Bortre hörnet i målet ledigt, då curlar du in den. Inte alltför hårt, som han i Husqvarna, han myser in den. Ordet mysigt betyder mycket. Det betyder annat när flickvännen är över, haha.
Foto: Bilderna.it
Killen som i tidig ålder inte vågade köra sitt allra bästa för rädslan att hans vänner inte skulle låta honom vara med. Killen som redan i 14-årsåldern gjorde tunnlar på division 6-spelare och som måste jobba bort viljan att hellre göra fem snygga mål än sex fula. Möt Jonathan Levi, 21, om vägen till Östers IF.
Glumslöv, ett litet samhälle mellan Helsingborg och Landskrona var platsen Jonathan Levi växte upp på. Relativt tidigt insåg Jonathan att han hade talang, dock med vissa problem.
– Jag var grym när jag var 10-11 år. Klasskamrater har sagt till mig att man inte kunde göra någonting emot mig. Jag insåg inte det själv så tidigt. Det dog ut lite, det var en liten by, man hade bara kompisar där. Vi var ungefär 10 killar i min ålder som bodde där och som umgicks. Vi lirade ofta spontanfotboll, men jag vågade aldrig göra mitt bästa. Dribblade jag av allihop ville inte de vara vän med mig. Jag var rädd för det. Det är någonting jag har märkt i efterhand. Det är synd, hade jag kört på där hade det kanske gått ännu snabbare.
Trots några provspel med ungdomslag i Landskrona BoIS valde Levi som 14-åring att börja spela för Glumslövs FF i division 6. Att få chansen att spela A-lagsfotboll i så tidig ålder var något han uppskattade.
– Det blir annorlunda helt plötsligt. Från att ha varit jag och en till från P14 som varit riktigt bra, kom vi upp i A-laget. Där fick man en kommentar om man gjorde fel, en smäll om man tog för lång tid på sig. Man lärde sig tänket i A-lagsfotboll rätt snabbt. Det handlar mer om att vinna än att spela fint. Division 5-fotboll är kanske inte den finaste. Man lärde sig miljön i en A-lagstrupp.
Flyttlasset skulle gå de få milen till Helsingborg, till kvartersklubben Eskilsminne IF på natursköna idrottsplatsen Harlyckans IP. Med storebror på plats i den gulblå-randiga klubben blev valet naturligt.
– Jag åkte ur division 5 när jag började gymnasiet. Sen gick jag till Eskilsminne i division 2, där min storebror också spelade, och provspelade där med J-laget. Min pappa är italienare och har lärt mig att man inte alltid ska hålla käften. Så jag tog tag i det och frågade om jag fick träna med A-laget. Jag ville testa och tyckte jag hade kvalitet till det. Jag fick träna med A-laget i 1-1,5 månad. Med facit i hand var det lite tur.
Trots framåtandan och den italienska mentaliteten blev det bara en start på 2,5 år och endast några enstaka inhopp. Trots en frustrerande tid i en fotbollsspelares kanske viktigaste fas av utveckling, är Levi idag glad att han blev petad. Lärdomen om att varje träning räknas, att hela tiden vilja visa sig från sin bästa sida är något som har stärkt honom. De enstaka inhoppen fortsatte under våren 2015, bland annat fick han speltid på Myresjöhus Arena när Öster slog Eskilsminne med 4-1. På sommaren skulle karriären kicka igång i ett högre tempo.
– Jag bad om en utlåning och då blev det Helsingborgs Akademilag som låg i division 2. De gjorde sitt U-19 till ett division 2-lag. Jag hade bland annat Erik Edman och Sven Andersson som tränare, bara det gjorde en hel del. Henrik Larsson var i A-laget. Det var stora namn. I division 2-laget gjorde jag åtta matcher och sju mål från en innermittfältsposition. Det tycker jag själv låter ganska bra. Sen blev jag kallad tillbaka till Eskilsminne lagom till hemmamatchen mot Öster på hösten. Jag spelade 90 minuter där och jag fick spela alla sista fem matcherna.
Efter säsongen 2015 blev det träning med Helsingborgs A-lag och Levi skulle få ett namnstarkt tränarstab bakom sig.
– Efter säsongen fick jag chansen att träna med Helsingborgs A-lag en månad, vilket var väldigt roligt. Jag fick mycket beröm och jag kände att de verkligen menade det, det var inte bara för att jag var ung eller provspelare. Jag träffade spelarna i A-laget både på och utanför planen och de kunde gå fram och säga: ”Riktigt bra träning idag, det är sjukt om du inte får ett avtal”. Då tänkte jag: ”Fan vad gott, jag har krigat mig fram till detta”. Jag fick dock inget avtal. Henke ville att jag skulle träna med dem fram till mars när säsongen började, sen skulle jag tillhöra division 2-laget. Då hade jag gjort resultat i division 2 och spelat i division 1. Då visste jag att det var stor skillnad mellan tvåan och ettan. Jag tror att det är det största steget att ta. Jag kände; "Varför kan jag inte spela här?" Men det blev Landskrona istället. Den assisterande tränaren ringde mig och kollade läget, jag provspelade en vecka och fick kontrakt.
Östers IF och Landskrona BoIS var båda topptippade inför division 1-säsongen 2016. Det är också två föreningar med anrik historia där det finns press utifrån. BoIS blev första föreningen Levi spelade i där det fanns en röststark publik.
– Det blev helt annat. Precis som Öster är Landskrona en gammal storklubb som har varit framgångsrik, och fortfarande är det, men inte på samma nivå tyvärr. I Eskilsminne hade vi knappt 200 personer på våra matcher. Där kom man ut och hade 2000, man hade fans som stod och skrek. Försäsongen var inga problem, bara att köra på. Det kändes bra och jag fick min favoritposition som offensiv mittfältare i ett 4-2-3-1 system. Men när serien drog igång var man inte helt beredd på det. Det är en fin arena och en anrikt lag. Det tog några omgångar innan man kom in i det. Det är någonting jag har lärt mig nu, det gäller att komma in i det direkt. Det blev bättre och bättre för varje match och man lärde sig hantera allt kring fansen. I Landskrona säger publiken verkligen till om någonting är fel. Jag tycker det var jättehärliga människor. I och med att jag är uppväxt utanför Landskrona hade jag polare som kände folk i klacken. Vi var hårt pressade, men man lärde sig hantera det.
För Levi och BoIS slutade säsongen på en tredjeplats och inför säsongens sista match, nere i Skåne där regnet öste ner, möttes just BoIS och Öster. Levi visste redan innan att detta kunde vara hans nya klubb. För en då 20- årig kille som skulle flytta hemifrån var det nya klubbvalet ett svårt beslut och det var många tankar som for genom huvudet.
– Det gick snabbt för er, men det tog lång tid för mig. Jag bodde med familjen därnere. De klubbar som jag var i kontakt med behövde jag flytta hemifrån för. Jag var tvungen att väga in speltid och annat, det var mycket i tankarna. Man hör många som tar snedsteg, oftast väljer folk en klubb på för hög nivå. Det tog en månad ungefär. Det var lite kontakt inför sista matchen, spelarna i Landskrona höll på att jävlas lite ”Var ska du?”, ”Är detta din nya lagkamrater”, sa de efter matchen. Sånt där påbörjas alltid lite innan.
Foto: Bilderna.it
Acklimatiseringen till den nya klubben har gått bra och i den interna skytte- och assistligan ligger Jonathan i topp. Rent resultatmässigt har det gått lite knackigt där bra prestationer blandats med mindre bra. I förlustmatchen mot Husqvarna FF erkänner Levi att laget inställningsmässigt inte var på topp.
– Det är någonting man måste jobba på. Det är tyvärr många som har problem med det, bara kolla de stora professionella spelarna. När Sverige möter Irland tror alla att Sverige ska vinna, men det blir 1-1 och man har ett skott som var självmål. I Landskrona var vi sådana. Så fort Öster tappade poäng, gjorde vi likadant. Vi vann mot Malmö FF, men vi förlorade mot Husqvarna båda gångerna. Jag förstår det mer där, vi var duktiga individuellt. Här är vi mer ett lag och det ska inte hända. Nu har det bara hänt en gång och jag tror och hoppas att det inte händer fler gånger.
Text: Victor Laag
Fem snabba med Levi
Vad tycker du om staden Växjö?
– Det känns bra. Jag har inte haft möjlighet att kolla runt överallt. Det här med Arenastaden är fräckt. Helsingborg är fint och nya arenan där, men allting här. Det slår det därnere. Jag gillar Växjö som stad och jag tror jag kommer tycka om den mer och mer för varje dag.
Vad gör du en ledig dag?
– Nu när man bor själv och inte alla polare i närheten är man mer hemma och spelar tv-spel. Vi har grym sammanhållning i laget. Imorgon ska jag och Andreasson till frisören. Vi försöker göra grejer. Vi sätter oss på ett kafé någonstans. När jag var nere i Helsingborg någon gång, gick de andra på bio ihop. Jag gillar musik och jag gillar att dansa.
Vem är mest fåfäng?
– Jag ligger själv högt upp. Jag och Andreasson kollar oss i spegeln inför matcher. Sen gillar jag kläder. Johannesson är ett jäkel på kläder också. Vi har skjortfredag och idag körde han hattfredag.
DJ i omklädningsrummet?
– Jag där också. Shaze sa till mig idag ”Put on the music, we going to the gym, you`re the DJ”.
Hörs mest?
– Johannesson. Crona har en hög stämma. När han väl säger något så låter det högt. Elmin snackar med allt och alla. Han snackar hela tiden. Helt plötsligt får man en kommentar när man är på andra sidan rummet.
Leder bötesligan?
– Pavic och Elmin. Det är såpass mycket regler. Man måste vara vaken hela tiden, Elmin är en jäkel på att sätta dit en.
Vad betyder ordet mysigt för dig?
– Haha, ja du! Mycket, mycket. Jag har vissa perioder där jag säger mycket grejer. Mysigt kom nu upp. Man gör lite mysiga grejer. Man glider förbi ett motståndare på ett ”Iniesta-sätt”. Man myser sig förbi. Bortre hörnet i målet ledigt, då curlar du in den. Inte alltför hårt, som han i Husqvarna, han myser in den. Ordet mysigt betyder mycket. Det betyder annat när flickvännen är över, haha.
