Turkiet dag 3: Tävlingsinstinkten
Tävling.
Vinnare. Förlorare.
Det blir väldigt uppenbart vad allt går ut på när ett allsvenskt fotbollslag är på träningsläger. För här ska det tävlas. I stort och i smått, i högt och i lågt, i längd och snabbhet. Hela tiden; tävling.
Allvaret varierar beroende på uppgiften, men en kraftig vilja att vinna finns alltid där.
Spelar du i ett allsvenskt fotbollslag är det ju givet att vilja vinna matcher, en förutsättning att vilja ha en plats i startelvan, självklart att tävla om att nå framgång… men det är i de små sakerna som vinnarskallen blir en påtaglig egenskap.
På förmiddagsträningen spelades det poängspel mellan tre lag. Två lag hamnade på samma poäng och målskillnad fick avgöra.
–Fan vi tar torsk med ett enda mål. För jävligt. Vi gör för få mål asså, säger Denis Velic med en besviken blick.
90% av honom är uppriktigt förbannad för att inte hans lag vann internspelet. Max 10% av honom bryr sig inte, eftersom det ändå ”bara är träning”.
Pablo Piñones-Arce är inte med på träningen. Som en säkerhetsåtgärd cyklar han på gymmet. Men var så säkra på att om han varit med, hade även han velat vinna.
Träningen avslutas med spjutkastning (!) som en del i den interna individuella poäng-tävlingen. Filip Thurn gick fram med samtliga sina 202 cm och vrålade iväg en slalomkäpp (en sådan som används i ordinarie träning) tillräckligt långt för att… just det… vinna.
Mellan passen spelas det xbox och just nu är det Marcus Bergholtz och Jonas Hellgren som slåss om att vara bäst på FIFA13… o senare på träning nr 2 (som bara inkluderade försvarsspelare eftersom övriga hade teori) handlade det om att träffa ribban. Stefan Karlsson var den som… vann.
Senare på kvällen satte jag mig ner och pratade med Darijan Bojanic och Alexander Nadj. Resultatet kommer bli artiklar här på hemsidan.
Båda två är försiktiga med att kalla sig för vinnarskallar, samtidigt som det är oerhört uppenbart att båda är just vinnarskallar.
Båda vill vinna. Inte till vilket pris som helst, men att vara först är viktigt. Mycket viktigt.
Och som för att gnugga in detta faktum händer följande grej när det är dags för kvällsmaten;
Dagens höjdare: Matteo Blomqvist-Zampi går tomhänt runt och pekar på den ena godsaken efter den andra. Efter honom går Andreas Birgersson och fyller på en tallrik med allt som Matteo pekat på. Till slut måste jag fråga vad de håller på med. Och får svaret av Matteo. –Jag vann över Andreas i ”GRIS”. Så nu är han min betjänt under kvällsmaten.
Vinnare. Förlorare. I det stora. I det lilla.
Om ni inte tror på det, så är det bara att titta på bilden till denna rapport…
/Marcus Sjöholm, Östers IF
Tävling.
Vinnare. Förlorare.
Det blir väldigt uppenbart vad allt går ut på när ett allsvenskt fotbollslag är på träningsläger. För här ska det tävlas. I stort och i smått, i högt och i lågt, i längd och snabbhet. Hela tiden; tävling.
Allvaret varierar beroende på uppgiften, men en kraftig vilja att vinna finns alltid där.
Spelar du i ett allsvenskt fotbollslag är det ju givet att vilja vinna matcher, en förutsättning att vilja ha en plats i startelvan, självklart att tävla om att nå framgång… men det är i de små sakerna som vinnarskallen blir en påtaglig egenskap.
På förmiddagsträningen spelades det poängspel mellan tre lag. Två lag hamnade på samma poäng och målskillnad fick avgöra.
–Fan vi tar torsk med ett enda mål. För jävligt. Vi gör för få mål asså, säger Denis Velic med en besviken blick.
90% av honom är uppriktigt förbannad för att inte hans lag vann internspelet. Max 10% av honom bryr sig inte, eftersom det ändå ”bara är träning”.
Pablo Piñones-Arce är inte med på träningen. Som en säkerhetsåtgärd cyklar han på gymmet. Men var så säkra på att om han varit med, hade även han velat vinna.
Träningen avslutas med spjutkastning (!) som en del i den interna individuella poäng-tävlingen. Filip Thurn gick fram med samtliga sina 202 cm och vrålade iväg en slalomkäpp (en sådan som används i ordinarie träning) tillräckligt långt för att… just det… vinna.
Mellan passen spelas det xbox och just nu är det Marcus Bergholtz och Jonas Hellgren som slåss om att vara bäst på FIFA13… o senare på träning nr 2 (som bara inkluderade försvarsspelare eftersom övriga hade teori) handlade det om att träffa ribban. Stefan Karlsson var den som… vann.
Senare på kvällen satte jag mig ner och pratade med Darijan Bojanic och Alexander Nadj. Resultatet kommer bli artiklar här på hemsidan.
Båda två är försiktiga med att kalla sig för vinnarskallar, samtidigt som det är oerhört uppenbart att båda är just vinnarskallar.
Båda vill vinna. Inte till vilket pris som helst, men att vara först är viktigt. Mycket viktigt.
Och som för att gnugga in detta faktum händer följande grej när det är dags för kvällsmaten;
Dagens höjdare: Matteo Blomqvist-Zampi går tomhänt runt och pekar på den ena godsaken efter den andra. Efter honom går Andreas Birgersson och fyller på en tallrik med allt som Matteo pekat på. Till slut måste jag fråga vad de håller på med. Och får svaret av Matteo.
–Jag vann över Andreas i ”GRIS”. Så nu är han min betjänt under kvällsmaten.
Vinnare. Förlorare. I det stora. I det lilla.
Om ni inte tror på det, så är det bara att titta på bilden till denna rapport…
/Marcus Sjöholm, Östers IF
