Turkiet dag 4: Det är ett skitigt jobb men någon måste göra det
Fotboll är ett yrke. Det är lätt att glömma bort. När solen skiner och österspelarna ligger vid poolen mellan träningarna och twittrar om hur fint livet är, så är det lätt att glömma att det är ett jobb som de utför. Faktiskt är det så.
Visst, de är privilegierade som åker till Turkiet och får göra det som de mest av allt älskar, men faktum är att det enbart handlar om att förbereda sig på bästa sätt inför en uppgift som många hade backat för.
Tänk dig själv att du hade har tre månader på dig att bli bra på ett yrke (försäsong) för att sedan utsättas för prov på prov på prov (match), för att sedan 11 månader senare, få svart på vitt om du duger eller inte. Samtidigt blir du synad och granskad. Hyllad om det går bra, sågad om du inte räcker till.
Och räcker du inte till, ja då är det kanske en flytt till en annan stad som gäller. Då kanske du tvingas flytta från din familj, eller ännu värre… du kanske inte får något jobb.
Missförstå nu inte detta. Allsvenska fotbollsspelare har det bra.
Men allting är inte så enkelt som att säga att ”de bara glassar”.
Som fotbollsspelare har du kroppen som redskap. Den måste vara hel och väl fungerande för att du ska kunna utföra ditt arbete.
Östers nya mittback Juan Robledo är drygt 30 år och har en relativt sliten kropp. Verkligen inte så att han gnäller jämt och hoppar över träningar, men han vet hur han ska ta hand om sig för att kunna ha fotboll som yrke.
Det är värmestrumpor på, extra uppvärmning samt ispåsar på olika ställen efter träning, ordentligt med återhämtning och rätt mat, osv. Och han är långt ifrån ensam i Östers IF allsvenska trupp. Eller i fotbollsvärlden för den delen.
Onsdagen innehöll (förutom fysisk träning) ett spelarmöte. Där diskuterades fram och tillbaka om olika saker som rörde säsongen 2013, och plötsligt slog det mig. Det här är ju som vilket annat kvällsmöte som helst, på vilken arbetsplats som helst.
Utveckling, sammanhållning, arbetsmiljö, framgångsnycklar m.m., och engagemanget var det inget fel på.
Och självklart var det intresserade killar. För det är deras arbetsplats. Och den vill man vara med och påverka, bygga och ha inflytande på.
Sportchef Kuno höll en kort men känslofylld presentation om vilka värderingar som Östers IF står på och hur klubben just nu byggs upp igen. Han avslutade med ”Stjärnorna i Öster” tillsammans med ett bildspel, och därifrån hämtas…
…dagens höjdare: Minerna på spelarna när Salo-hymnen fyllde salen och bilderna på ett fullsatt Myresjöhus Arena flöt förbi. Förväntan, stolthet, framgångs-törst, samhörighet, lojalitet.
Jag såg leenden och ögon som vill uppleva det där. Idag, i morgon, hela 2013.
Tänk att ha den känslan. Tänk att fyllas av sådant.
När man går till sitt jobb…
/Marcus Sjöhom, Östers IF
Fotboll är ett yrke. Det är lätt att glömma bort. När solen skiner och österspelarna ligger vid poolen mellan träningarna och twittrar om hur fint livet är, så är det lätt att glömma att det är ett jobb som de utför. Faktiskt är det så.
Visst, de är privilegierade som åker till Turkiet och får göra det som de mest av allt älskar, men faktum är att det enbart handlar om att förbereda sig på bästa sätt inför en uppgift som många hade backat för.
Tänk dig själv att du hade har tre månader på dig att bli bra på ett yrke (försäsong) för att sedan utsättas för prov på prov på prov (match), för att sedan 11 månader senare, få svart på vitt om du duger eller inte. Samtidigt blir du synad och granskad. Hyllad om det går bra, sågad om du inte räcker till.
Och räcker du inte till, ja då är det kanske en flytt till en annan stad som gäller. Då kanske du tvingas flytta från din familj, eller ännu värre… du kanske inte får något jobb.
Missförstå nu inte detta. Allsvenska fotbollsspelare har det bra.
Men allting är inte så enkelt som att säga att ”de bara glassar”.
Som fotbollsspelare har du kroppen som redskap. Den måste vara hel och väl fungerande för att du ska kunna utföra ditt arbete.
Östers nya mittback Juan Robledo är drygt 30 år och har en relativt sliten kropp. Verkligen inte så att han gnäller jämt och hoppar över träningar, men han vet hur han ska ta hand om sig för att kunna ha fotboll som yrke.
Det är värmestrumpor på, extra uppvärmning samt ispåsar på olika ställen efter träning, ordentligt med återhämtning och rätt mat, osv. Och han är långt ifrån ensam i Östers IF allsvenska trupp. Eller i fotbollsvärlden för den delen.
Onsdagen innehöll (förutom fysisk träning) ett spelarmöte. Där diskuterades fram och tillbaka om olika saker som rörde säsongen 2013, och plötsligt slog det mig. Det här är ju som vilket annat kvällsmöte som helst, på vilken arbetsplats som helst.
Utveckling, sammanhållning, arbetsmiljö, framgångsnycklar m.m., och engagemanget var det inget fel på.
Och självklart var det intresserade killar. För det är deras arbetsplats. Och den vill man vara med och påverka, bygga och ha inflytande på.
Sportchef Kuno höll en kort men känslofylld presentation om vilka värderingar som Östers IF står på och hur klubben just nu byggs upp igen. Han avslutade med ”Stjärnorna i Öster” tillsammans med ett bildspel, och därifrån hämtas…
…dagens höjdare: Minerna på spelarna när Salo-hymnen fyllde salen och bilderna på ett fullsatt Myresjöhus Arena flöt förbi. Förväntan, stolthet, framgångs-törst, samhörighet, lojalitet.
Jag såg leenden och ögon som vill uppleva det där. Idag, i morgon, hela 2013.
Tänk att ha den känslan. Tänk att fyllas av sådant.
När man går till sitt jobb…
/Marcus Sjöhom, Östers IF
